fortsättning
2014-06-01 / 00:51:05
Har inte skrivit något på 8 månader, tiden har bara gått. Har varit en jävligt jobbig tid men samtidigt har det hänt mycket roligt. Det är väldigt svårt att skriva, jag vet inte vart jag ska börja men jag kände att jag bara ville skriva av mig. Det är fortfarande oförändrat med J, han kämpar på hjärtat. Jag börjar gråta nu bara jag börjar tänka på han, det är inte sant det här, jag kommer aldrig förstå. Det gör fortfarande så ont allting, varje gång tankarna kommer fram så stänger jag av hela mig och börjar tänka på något annat, man känner det där i magen och hela kroppen blir helt stel, då fokuserar jag på annat och allt går över. Jag är inte den människa jag var innan, jag kan ha jävligt kul och göra saker jag mår bra av men det är bara för stunden, jag har nästan aldrig roligt på riktigt. Det är något som saknas och nu var det så längesen jag såg honom (av väldigt många tråkiga anledningar) och det gör ont. Jag får ofta skuldkänslor fortfarande att jag tror han ligger och väntar på mig även fast jag någonstans vet att han nog inte ens vet vem jag är längre och att jag är hos honom. Det är ett svårt liv man lever, folk tror nog att jag gått vidare helt och inte ens tänker på han längre men det är den enda jag gör, men jag försöker tänka positivt, göra saker han skulle vara stolt över och försöker vara den glada människa jag var innan. Det jag märker mest är att jag alltid måste ha saker att göra, vill inte bli rastlös för då kommer tankarna. Jag mår bra av att göra av med pengar, dricka vin med vänner och dansa. Det har gått överstyr många gånger med mycket och så kommer det fortsätta bli, jag vill bara må bra och resten struntar jag i, tänker inte så mycket som jag kanske borde men det får ta den tid det behöver. Har i alla fall börjat plugga nu sen några månader tillbaka, hotell, något som jag alltid velat och det känns jättebra. Är ute på praktik nu och trivs så bra så det känns ändå bra men ändå har jag rädslan inom mig att en dag kommer jag inte vilja det längre utan istället bara vara hemma och inte göra nånting, det är många mornar jag fått strunta i tankarna och klumpen i magen och kämpat mig upp men sen måste jag säga att jag är jävligt stark, jag känner ändå att jag mår bra, är lycklig med livet för det mesta och tillåter mig själv att må bra. Är stolt över mig själv att jag fortfarande står upp efter allt som har hänt och det hade Jonas också varit. Jag saknar honom varje dag..
Ska försöka blogga nu lite som vanligt och skriva av mig och om allt jag gör, kändes väldigt bra faktiskt.
/♥
Kommentarer!
